Ja då ska ja börja blogga lite.
Ja vet inte om de ger mig nått att andra kan läsa men de kanske alltid ger någon någonting.


Mitt liv i mig själv är ganska rörigt just nu.
Jag är en lycklig mamma till två underbara barn. 
Men jag har en rädd av att ja inte kommer finnas där för mina barn en dag.
Jag vet att de låter konstigt å klandrar ingen för sina åsikter
Jag är så rädd att de e nått fel på mig mer än de problemen jag har.
Jag är en mamma som lider av IBS, har atopisk exem som gör att jag inte ens tål att va i vatten utan att få klåda och sår på kroppen.
Ja va med om en ridolycka 2013 som har gjort att ja har problem med ryggen å styrkan i mina muskler i kroppen.
De som oroar mig e allt som händer med mig nu?!
E de verkligen efter olyckan att de kan komma fortfarande efter 2 1/2 år senare.
Tröttheten blir värre, stickningar/domningar i händer och fötter, knölig och hård i nacken på ena sidan. Magen blir värre allt blir bara värre.
Ja vet inte om de bara e jag som tänker för mycke på saker?
Men att ha de såhär gör mig rädd, de gör mig rädd att de e nått fel nått allvarligt fel som gör att ja kanske inte kommer kunna se mina barn växa upp. Jag borde inte tänka på de ja vill gå mer till läkaren för att få veta exakt vrf ja känner såhär men e samtidigt rädd.
Jag hoppas att detta kan ge mig lite styrka i att få skriva av mig.
Ja självklart bra dagar oxå eller varje dag är bra för ja har de som betyder mest i mitt liv min underbara familj.

Men mitt personliga mående är inte alltid som de ska.
Sen vet ja nog att ja borde ändra på mycke i mitt sätt att ta hand om mig själv men de e svårt för mig så sätter ja familjen först.

Ja nä nu ska ja försöka "våga" lägga mig

God kvällen ?